Att odla är en träning i planering och uthållighet. Vägen från frö till frukt är lång och innehåller många avgörande steg. Ett enda litet misstag kan ödelägga många timmars arbete. Själv råkade jag under ett par timmar glömma mina späda blomplantor som jag under flera veckor så ömt vårdat, bakom verandaglasväggen en solig dag i maj månad. När jag kom tillbaka mötte den sorgliga synen av sönderbrända blomstänglar. Frosten var jag mer beredd på och klarade av att skydda det jag satt ut, trots några överraskande järnnätter. Andra faror som lurar under vägens gång är torka, skadedjur, oväder och mycket mera. Vi kan aldrig förbereda oss för allt. Förr eller senare överraskas odlaren av något som sätter käppar i hjulen.
Varför gör vi oss då det här besväret, när vi lika gärna kunde gå till butiken och på 10 minuter inhandla samma produkter? Dessutom till ett pris som förmodligen blir mycket lägre om vi räknar in alla arbetstimmar vi lagt ner? Och just det – tiden kan man ju ägna åt mycket roligare saker.
Fast, det är ju just det här som är det stora misstaget. Många drar sig för att sätta sina händer i jorden. Man ser det bara som en tråkig och jobbig sysselsättning.
Den som vågar prova löper nog risken att få en förändrad syn. Att påta i jorden är både givande och rogivande. Den sysselsättningen väcker något i oss som tillhör våra rötter. Samhörigheten med jorden. Glädjen över det levande som finns i den och som den frambringar.
Dessutom. När skördetiden kommer så är all möda glömd. Det finns inget roligare än att få skörda frukten av sin egen möda. Det finns inga godare grönsaker eller mjällare potatis än den egenodlade! Att det är giftfritt och närodlat och därmed miljövänligt som serveras på matbordet gör inte saken sämre.
Det är där själva vinsten med den egna trädgårdstäppan ligger!
Leave a comment