Äppeljägaren

För ungefär 20 år sedan besökte den pensionerade kemiingenjören Tom Brown en bondemarknad med historisk inriktning i North Carolina. Där stötte han för första gången på ”kulturarvsäpplen”. Det var några äppelträd av sorter som varit nära att dö ut men som blivit bevarade på grund av sina kvalitéer. De såg annorlunda ut än de sorter som Tom var van att finna i butiken och de hade namn som han aldrig hört talas om tidigare.

Det var början på det som Tom tänkte skulle bli hans pensionärshobby, nämligen att jaga gamla äppelsorter som försvunnit. Det har med tiden utvecklats och inneburit resor, forskning, kloning och ympning.  Den här passionerade mannens gedigna arbete för bevarandet av gamla kulturarvsäpplen har resulterat i återupptäckten av mer än 1000 gamla äppelsorter. Tom har fått smeknamnet ”Äppeljägaren” av sina beundrare. På hans egen odling växer mer än 60 olika sorters äpplen och han säljer omkring 1000 träd varje år åt intresserade som vill bidra till att bevara gamla sorter för kommande generationer. Dessutom är det många producenter av bland annat cider som har intresserat sig för de nya smaksensationer som de gamla äppelsorterna innebär. Tom driver också tillsammans med sin fru en egen hemsida där man själv kan bidra med tips om äppelsorter (https://applesearch.org/). ”För Tom Brown är det en passion att rädda en äppelsort från att dö ut. För världen, är det bevarandet av ett förlorat kulturarv” (https://theorganicmagazine.com/editors-pick/the-heritage-apple-hunter-the-story-of-tom-brown/).

Jag kom att tänka på den här historien under nyårshelgen då vi hade besök av min yngre son. Han byggde under sommaren sin egen äppelpress och i samband med den ovanligt rika äppelsäsongen passade han på att ta tillvara på en ansenlig mängd äpplen från träd på kommunens mark, där allmänheten är välkommen att plocka. Tillsammans med sin fru har han sedan gjort must, cider och glögg. Med sig under deras besök hade han några flaskor välsmakande cider och glögg som han bjöd på. Han har noga katalogiserat de olika flaskorna, så att man kan märka skillnaden mellan äppelsorterna.

Jag tycker båda de här båda exemplen visar på beundransvärda sätt att tillvarata den enorma rikedom som vår godaste inhemska frukt innebär. Tyvärr är äpplets potential allt för ofta försummad, trots att frukten kan utnyttjas på oändligt många sätt. Dessutom väljer vi för det mesta att köpa importerade sorter, i stället för att njuta av aromen i det som odlats i vårt eget klimat. Att hellre välja inhemska sorter, är ju också en uppmuntran till de odlare som vill utveckla bevarandet av gamla kulturäpplen.